kvinnorimanklader

Jaha då var min andra ledigvecka slut. Jag har försökt att göra den svenska sommaren. Det har gått sådär. Någon sol och bad hann jag inte med. Vädret tillät mig inte att visa lite hud. Att visa hud i denna stad ger många onda blickar. När jag pratar om hud handlar det inte om kortkort med en minimal överdel utan 40-tales normer vad som är ok eller inte. Då det blev en stor uppståndelse om en vad råkade synas. Min egen mamma kan inte gå med shorts i stan men det är bara här. I andra städer går det hur bra som helst. I veckan gick jag en promenad med min farfar och han blev upprörd av att en man som klippte gräset i shorts. Han sa inte ett ord om mannans bar överkropp.  Hans välhängda magfett skulle Skipper ha älskat att få trimma.

Kirunaborna tillåter sig inte att bli lurad av värdet. Här klär man på sig! Det spelar ingen roll om det är mitten på december eller i juli. Vi har blivit lurad så många gånger att det inte är konstigt att man har mössa och väntar på sig, när man cyklar till sommarjobbet. Många människor som jag har mött söder om Kalixälven tycker det är konstigt att jag har lätt att frys. Det kommer från min pappa. Han är väldigt frusen av sig och jag ser honom oftare i en flisjacka än i bar överkropp på sommaren.  Han hade till och med, med sig  en tomteluva till Turkiet. Man vet ju aldrig, nordan(vind från norr) kan ju komma. På den tiden när det var ocoolt att ha täckbyxor (OBS! Det heter INTE termobyxor) hade jag flisbyxor under jeansen. Ja det blev trångt men jag frös inte när det var 25 minus ute.

 Jag kan rabbla upp hur många tillfällen som en sörlänning skulle höja på ögonbrynet av en Kirunabos klädval. Det roligaste var i veckan när utebadet hade ett jippo. Medan Uppsala beslöt sig i slutet av 80-talet att bygga in sin badbassäng, bestämde Kirunakommun att skita i taket och de körde ett äkta utebad, inga konstigheter som en viss Håkan skulle ha sagt. Jippot innebar gratis bad och glass. I glasskön såg jag några pojkar med utländskhärkomst klädda i endast badkläder medan den genuina Kiruna killen stod i skoterskor och vinterjacka och små huttrade.

Till allas undran så badade jag inte. Jag små frös medan min systerdotter lekt för fulla muggar i vattnet. Min pappa tog kort och var stolt över valet att ta med mössa och vantar. Jag muttrade tyst för mig själv och undrade när sommaren kommer att komma. Det är en fråga som alla undrar som bor i denna stad. Man spekulerar om det på fikarasterna och spanar på yr för att få ett litet hopp om sommaren. För tillfället lyser den med sin frånvaro, fast någon fin dag har det varit. Fin och fin. Det var sol och 17 grader med en isade bris. Alltid när sommarpratet kommer upp kommer följdfrågan Varför man bor i denna stad? Den får aldrig något bra svar men folk bor fortfarande kvar så något bra måste det finnas. Själv ska jag vara kvar hela sommaren och fortsätta med mina cykelturer till jobbet. En hemväg som alltid är uppför och vindsnurrorna som är emot mig men jag har fortfarande ett litet hopp om sommaren…         

Jag har jobbat igenom min andra jobbvecka. Förra veckan var det natt som gäller. Det var min första nattvecka någonsin och efter några kallsvetts nätter och några zombie dagar hade jag lyckas vända på dygnet, nästan lite för bra. Det som var nytt denna vecka var att de ordinarie skulle åka till Tromsö för studiebesök eller en suparresa. Det beror på vem man frågade. På grund av att jag bara hade jobbat en och en halv vecka innan ordinarie for iväg, fick jag ynnesten att jobba med Jens, en annan av sommarvikarierna fast han hade jobbat från mitten av april. Han är en förespråkare för piratpartiet och han på fullaste allvar började förhöra mig om hur panna fungerade. På grund av att vi tog värme från LK så fanns det inget så mycket att göra på jobbet.  För att jag och Jens inte skulle klösa ögonen ut varande, av tristess, tittade vi på film. En film som han hade tagit med sig. Jag minns inte namnet och det är synd, för då kunde jag varna alla läsare från att se den. I det stora hela handlade den om en speltestare som älskade att vara hög och som blev kär i den nya tjejen på jobbet. Där fanns den asociala spelskaparen som trodde han levde i Matrix och en hög apa som spöade upp folk.

När röken var som tätast och apan var i full färd med att än en gång slå någon på käften, slog det mig ”Hur hamnade jag här? Och vet folk om att jag är här?” Jag har inte blivit högfärdig som antar att alla vet att det är en tjej på bygget nu utan jag tror snarare att några pinsamma situationer kan undvikas.

Första passet på denna nattvecka blev jag överlycklig när jag kom till jobbet. Det var någon som hade att upp en skylt till dammarnas omklädningsrum. Inte bara en utan två skyltar som det stod samma sak på. Hög av lycka dansade jag in till omklädningsrummet och jag insåg kläderna jag hade beställt hade kommit. Jag skuttade vidare och berättade stolt vad som hade hänt för Tobbe. Han kollade lite konstigt på mig och sa ”aha” . Han fattade inte det stora med en liten skylt till ett omklädningsrum, ett rum som används mer av män än kvinnor. Första gången jag skulle byta om mötes jag av Linda Bengtsins oljuva stämma. I bastun ligger en man och diggar loss. Han blev förvånad av min närvaro men han var snäll och lämnade mig i fred. 

Det mest pinsamma hände i veckan. Alla omklädningsrum ligger längs en korridor och det är endast det kvinnliga rummet som har sin dörr stäng. Lite sen som vanligt, rusade jag in och råkade titta över axeln. Där står en medelåldersman utan en trådbit på kroppen. Inte ens en handduk fanns så långt ögat kunde nå. Han stelnade till och jag gick med raska steg till mitt omklädningsrum och självklart stänge jag dörren bakom mig.

Efter att min första blogg råkade dö av tidsbrist (officiella orsaken) ska jag denna sommar återuppta mitt bloggande. Jag ska göra allt som står i min makt att denna blogg ska vara i liv hela sommaren och min största fiende är min lathet(den inofficiella anledningen att den förra dog).  Denna gång ska det inte handla om dryga stockholmare som tycker att allt är fräscht och äter sushi hela dagarna, utan om mitt liv i en lite sömnig småstad som är beläget så långt bort du kan komma. Jag pratar självklart om min hemstad Kiruna. Här är det inte säkert att det kommer vara en metrologisk sommar. Den sommaren kräver en medeltemperatur över 10 grader och det är inte alltid säkert att Sveriges största stad klara av det.

Vad gör man i denna stad på sommaren om det inte ens är sommar? Vad den gemene man gör,  har jag ingen aning om. De gör väl vad folk gör mest, hänger i skogen och tittar på teve. Som universitets student betyder sommarlov lika med jobb och självklart ska jag jobba. Jag har det sexiga jobbet som drifttekniker på värmeverket. I vissa kretsar ett litet hånat sysselsättning som i stort sett går ut på att glo på en dataskärm och ändra lite siffror.  

Jag har redan jobbat en vecka och jag har genomlett en ledigvecka. Jag är den stora sensationen på jobbet. Den första tjejen på år och dra i kontrollrummet. Gubbarna är snälla fast det är lite ”men inte ska du göra grovjobben”.  Man är alltid två och två i kontrollrummet. De jag jobbar med är en Tobias som är galen i Lady Gagga och hockeyspelaren Andreas. Andreas är lite av en äldre generation, inte till ålder utan till sättet. Han tror på grund ut av att jag är tjej så vet jag inte hur en pump fungerar och han gör allt i sin makt för att jag inte ska bära tunga saker. Men men jag har hela sommaren på mig att ändra hans uppfattning om mig.

Min blogg ska jag försöka ge en inblick i gubbvärlden och hur man överlever i en miljö där snacket går om bilar och vilka lagar som gäller när man bygger om tvättstugan. Ni som inte känner mig kan jag med stolthet berätta att jag knapp kan skilja mellan en Opel och Volvo och alla mina träslöjdskonstverk är sneda och vinda. Det kommer bli en lång och härlig sommar.

Trevlig läsning…